Läser om Thomas Pynchon i DN. Undrar om jag skulle vilja läsa. Det låter å ena sidan spännande, å andra sidan som något som något som jag brukar störa mig på hos filmer: när de berättas tillkämpat olinjärt så att allt handlar om att lista ut vad som pågår – som Christopher Nolan. Ser att Pynchon skrev Inherent vice, som filmatiserats av Paul Thomas Anderson. Den är inte direkt nolansk, men heller ingen av mina favoriter (Punch drunk love, Magnolia).